Brev till mor och far 2026-04-18

Koordinater: hemligstämplat

Väder: 6 grader, 1 m/s och regn. 

Som ni vet har jag och mina kamrater valt att göra någonting åt förtrycket i Sverige och därmed även valt att göra Norges sak till vår. Strider pågår runt omkring Trondheim i detta nu, där vi med gerillataktik försöker nöta ner våra fiender. 

Längtar självklart efter er i landskapet utan r-ljud och Kalmarsunds bräckta vatten när jag står här vid Nordatlantens kant med kamrater från norr och fjärran. 

Jag är er son, men jag är också en son av färdeneslandet Jag vill leva efter Emiliano Zapatas ord;

Mejor morir de pie que vivir arrodillado

eller på vanliga svenska

Bättre att dö stående än att leva på knäna.

Även om jag inte har bestämt mig om jag föredrar Zapatas eller Hjalmar Brantings mustasch bättre, så behöver kampen gå vidare.

Jag tänker då fan i mig inte leva med några fula och obekväma träskor på fötterna. Nej, vill tulpanlöksätarna ha mer land att breda ut sig på utöver det utdikade träsket så får de gräva upp det ur engelska kanalen. 

Jag är i ärlighetens namn imponerad över att de ens lyckas gå i bergen här uppe med tanke på deras ömkligt platta plätt som de kommer ifrån. Skulle tro att deras högsta punkt är en pulkabacke. 

Jag har ingen avsikt att dö stående, men märk väl att jag är redo om så ska vara fallet. 

Länge leve motståndsrörelsen

Er son, 

Menige Brunbjoern i Svenska frivilligkåren  

P.S. Skicka tacokrydda, det är ändå fredag.