En hĂ€lsning frĂ„n Nika â er mytomspunne poet med kaffebesatthet och intervjuambitioner
HallĂ„ dĂ€r, ni svenska krigare, kaffedrickare, köttbullefantaster och allmĂ€nt vĂ€lfĂ€rdsgalna varelser! đ
Nika hĂ€r â level 9, företagare utan företag, soldat utan gevĂ€r och poet med stavfel. Ingen vet vem jag Ă€r. Ingen vet hur gammal jag Ă€r. Jag bara Ă€r.
Jag har bestÀmt mig för att prata med dansken. PÄ riktigt. Ansikte mot ansikte. Stavelse mot stavelse.
Det var ett misstag. Men nu Àr det för sent.
SĂ„ hĂ„ll i er. HĂ„ll i er osthyvel. HĂ„ll i er kaffe. För nu börjar lidandet â pĂ„ riktigt.
đŽ MĂTET â NIKA OCH DANSKEN đŽ
NIKA: (stĂ€ller sig framför dansken, anteckningsboken redo) â Tjena. Jag heter Nika. Du Ă€r dansk. Det rĂ€cker sĂ„. Första frĂ„gan: Varför har ni en osthyvel som inte funkar?
DANSKEN: Hvad? Vi har ostehĂžvle. De fungerer fint.
NIKA: (spyr lite i munnen) â OstehĂžvle. Det lĂ„ter som nĂ€r en kratta försöker sĂ€ga sitt eget namn. Och nej â ni har inte fungerande osthyvlar. Ni river osten som vildar. Jag sĂ„g det med egna ögon. Det var som att bevittna ett brott mot vĂ€lfĂ€rden. (torkar munnen) NĂ€sta frĂ„ga.
NIKA: Varför har du en möglig cykelhjÀlm pÄ huvudet?
DANSKEN: (tar av sig hjĂ€lmen, tittar pĂ„ den) â Det er ikke mug. Det er patina. Det er dansk patina.
NIKA: (fĂ„r kramp i vĂ€nster öga) â Patina. Du kallar det patina. Sverige kallar det mög. Vi kallar det en hĂ€lsorisk. Vi kallar det anledningen till att ni inte vinner nĂ„gra krig. (hostar) NĂ€sta frĂ„ga.
NIKA: Varför Àter ni gröt med smör?
DANSKEN: Fordi det er dansk. Det er tradition.
NIKA: (blöder nĂ€sblod) â Tradition. SĂ„ om traditionen sĂ€ger att man ska Ă€ta smörklumpar till frukost â dĂ„ gör man det? Sverige Ă€ter gröt med mjölk och kanel. Vi Ă€r civiliserade. Ni Ă€r... danska. (torkar nĂ€san med Ă€rmen) NĂ€sta frĂ„ga.
NIKA: Varför heter er nationaldryck "Þl" nÀr det bara Àr vatten med dÄligt rykte?
DANSKEN: Ăl er ikke vand. Ăl er kultur. Ăl er hygge.
NIKA: (ramlar nĂ€stan av stolen) â Hygge. DĂ€r kom det. Ordet ni slĂ€nger er med som om det vore en ursĂ€kt för allt. Varför har ni fula brevlĂ„dor? Hygge. Varför cyklar ni i regn? Hygge. Varför Ă€r ert sprĂ„k omöjligt att förstĂ„? Hygge. Det Ă€r inte hygge. Det Ă€r bara danskt. (dricker kaffe för att lugna nerverna) NĂ€sta frĂ„ga.
NIKA: Vad Àr det finaste med Danmark?
DANSKEN: (ler) â Vores frihed. Vores cykler. Vores mĂ„de at vĂŠre pĂ„.
NIKA: (spyr nĂ€stan pĂ„ tangentbordet) â Frihet. Ni cyklar i regn med mögliga hjĂ€lmar och kallar det frihet. Ni Ă€ter smör till gröt och kallar det tradition. Ni kallar ert sprĂ„k för "dansk" och förvĂ€ntar er att nĂ„gon ska förstĂ„.
(tyst. Dricker kaffe. Andas.)
Men du vet vad? Tack. Tack för att du finns. För utan dig â vem skulle vi skratta Ă„t? Vem skulle vi jĂ€mföra oss med? Vem skulle vi kĂ€nna oss överlĂ€gsna mot?
NIKA: SÄ. Sverige. Det var dansken. Han Àr konstig. Han Àr möglig. Han Àter smör och kallar det kultur.
Men han Àr ocksÄ... dansk.
Och det rÀcker.
// Nika â som nu har intervjuat en dansk och överlevt. Men bara precis. Jag gjorde det för er. För Sverige. För vĂ€lfĂ€rden.