Regnet piskar mot rutan på kontoret i Geggboda. Djupaste Härjedalen. Hösten är här. Brutal. Kall. Och värre – rapporterna säger att danskjäveln mobiliserar vid gränsen.
Jag tände en cigarett. Såg på min sekreterare. Fröken Kaffekask. Charmig som en nyöppnad burk matjessill. Iskall som Sofiero kvarglömd i frysen.
”Fröken Kaffekask”, säger jag och dunkar näven i skrivbordet så att det billiga bläcket skvätter. ”De kallade mig galen i Kuwait. De kastade ut mig från Jemen. När jag försökte muta länsman i Uppland med fem procent av skrotet sa de att mitt imperium var en dröm. Men titta på det här.”
Jag rullade ut ritningen.
”Vi har två ställen i provinsen. Just nu? Guldår. 50 % extra på kalkstenen de närmsta dagarna. Det svänger var 18:e timme, så vi måste klicka snabbt, klicka hårt. Ingen jädra rast. Jag är vaken dygnet runt. Det lilla skrotlager vi har är en flaskhals för oss dock."
Fröken Kaffekask lyfte inte ens på ögonbrynen. Hon var inte lätt imponerad.
Hon hade spenderat sina tidiga yrkes-år som ekonomiassistent på Borlänges näst största hattmuseum.
Hon tog en klunk från sin termos. Hembrygd kaffelikör med noter av gula blend och kavring. Starkt. Svart. Åldrad i PET-flaska i resväskan på Finnlinesfärjan.
”Och planen, Direktör Kladd?” frågar hon. Rösten är som isbitar mot glas. ”Vårt guld är slut. Vi lever på att sälja skräp-gear och slåss där vi har en chans. Holstein, Danmark, ATG-ombudet....”
Jag flinade. Kritan Kladd har alltid en plan.
"Planen är genialisk i sin enkelhet, Kaffekask. Vi skrapar ihop 1 500 kalksten. Sen växlar vi över den ena kåken till betong. Vi trycker ut 150 block.
Sen köper vi tredje fabriken. Ingen jädra halvmesyr. Vi uppgraderar direkt till AE 4 så. Sen breddar vi oss till järn och slutligen stål. En två-mot-en-ratio. Precis som skinksmörgåsarna på bensinmacken.
Självförsörjande ECO-bygge. Vi ska betala vår egen expansion.”
Sakta ställer hon ner koppen.
"Det fattas guld för att komma igång, Direktören.”
Jag vänder mig mot fönstret. Mot mörkret.
”Det är särför vi dokumenterar vår resa, Kaffekask. Ett imperium byggs inte på tom mage. Om de vill se dansken darra och Geggboda resa sina stålverk får de skänka en slant till Direktör Kladds expansionsfond. Varje donation går oavkorat till betong och automatiska motorer.”
Kaffekask tände en cigg:
"Och du tror att du ska lösa det genom halvkass noir fanfiction? Sprinkla in lite svenskfärgad misär? Du är hyfsad på limerickar, men ska jag påminna dig om att du bara fick G i Svenska? Du hade bättre betyg i Kemi för guds skull."
Jag såg ner i golvet:
"Vi får se. Formatet kan ändras. Men jag tänker då inte göra ingenting.... jag måste försöka.....
Vill du kolla på 'På spåret'? Jag har en Billys pizza kvar i frysen."