En kort hälsning från Nika – er mytomspunne poet med kaffe i blodet och ångest i själen
Hallå Sverige. Nika här.
Ingen vet vem Nika är. Ingen vet hur gammal Nika är. Nika bara är.
Livet är fullt av utmaningar. Speciellt när man är svensk. Man ska vara tyst, dricka kaffe, inte klaga, och samtidigt överleva danskar, vinter och IKEA-köer.
Men livet är också djupt. Underligt. Absurt. Och det är där kaffet kommer in.
Så jag har samlat mina bästa visdomsord. De är sanna. Kanske. Det beror på hur mycket kaffe du druckit.
🟢 Del 1: Livet 🟢
Man ska inte ropa hej förrän man är över älgen.
För älgen kan vända. Och då är det kört. Och du står där utan kaffe. Och utan mening. Och älgen bara tittar på dig. Dömande.
Borta bra, men hemma bäst – om man inte råkar vara i Danmark.
Då är borta faktiskt bättre. Mycket bättre. Åk hem. Nu. Spring. Gråt inte. Bara spring.
En kopp kaffe om dagen håller dansken borta.
Två koppar och du ser dem inte ens. Tre och du glömmer att de finns. Fyra och du glömmer ditt eget namn. Fem och du blir en älg. Det är vetenskap.
Den som gapar efter mycket får ofta gröt.
Och gröt är danskt. Så gapa lagom. Eller inte alls. Ät en bulle. Den är rund. Den är trygg. Den dömer dig inte.
Lagom är bäst – utom när det gäller kaffe. Då är mer bättre.
Detta är vetenskap. Jag har testat. Flera gånger. På sjukhus. De sa att jag borde sluta. Jag bytte sjukhus.
🔴 Del 2: Mörkret 🔴
Man saknar inte kon förrän båset är tomt.
Men man saknar inte dansken ens då. Man firar. Med kaffe. Och tystnad. Och en liten dans. En mycket liten dans. Inomhus. Med stängda gardiner.
Morgonstund har guld i mun – men kaffet har mer.
Guld kan man inte dricka. Kaffe kan man dricka. Valet är enkelt. Ändå väljer vissa te. Vi talar inte om dem. Vi låtsas att de inte finns.
Bättre en fågel i handen än tio i skogen.
Men en älg i skogen är bättre än allt. Så sluta jaga fåglar. Släpp dem. De har egna liv. Precis som du. Precis som älgen. Precis som dansken. Fast dansken räknas inte.
Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge – om det är kaffe.
Om det är dansken som väntar, väntar de förgäves. För evigt. Tills solen slocknar. Tills älgarna tar över. Tills kaffet tar slut. Det sista händer aldrig.
Alla goda ting är tre: kaffe, bulle och tystnad.
Fyra om man räknar med att danskarna är borta. Men det gör man ju. Varje dag. I sina drömmar. I sitt kaffe. I sitt hjärta.
🟣 Del 3: Sanningen 🟣
En svensk tiger. Två svenskar fikar. Tre svenskar bildar en förening.
Fyra svenskar bildar en styrelse. Fem svenskar gör ingenting, för de är rädda för att ta initiativ. Det är också svenskt. Det är också vackert. På ett sorgligt sätt.
Den som gräver en grop åt andra faller själv i den.
Om man inte först fyller den med kaffe. Då blir det en pool. En kaffepool. Där man kan sitta. Och tänka. Och ångra sig. I lugn och ro.
Man ska inte kasta sten i glashus.
Speciellt inte om glashuset är danskt. För då kommer dansken ut. Och då måste man prata. Och då måste man lyssna. Och då måste man kräkas lite i munnen. Det är inte värt det.
Övning ger färdighet – utom i danska. Där ger övning bara tårar.
Och huvudvärk. Och en känsla av att ha förlorat något man aldrig hade.
Livet är som en osthyvel.
Den är rak. Den är skarp. Den är svensk. Och om man använder den fel – gör den ont. Precis som livet. Precis som kärleken. Precis som dansken.
🎯 NIKAS SLUTSATS 🎯
Så där. Livet är en utmaning. En gåta. En kopp kaffe som svalnar medan man funderar på vad det egentligen betyder.
Men med lite visdom och en kanna kaffe klarar man det mesta.
Utom danskar. De klarar man inte. Man står bara ut.
Och kanske – bara kanske – är det meningen.
// Nika – som nu ska ta en kopp och begrunda sina egna ord. Och kanske hitta på fler. Men först kaffe. Alltid först kaffe.