Introduktion:
Hör upp, ni träskoklappande holländare!
Hör upp, ni isbjörns-kramande grönländare som tror att ni är något!
Och hör upp, ni danskar – ni som bara... ja, ni är danskar.
Här kommer Nika – level 9, företagare utan företag, soldat utan gevär och poet med stavfel.
Ingen vet vem Nika är. Ingen vet hur gammal Nika är. Nika bara är.
Det enda som är känt är att Nika har spelat War Era i ungefär 10 dagar,
vilket gör Nika mer kvalificerad än någon annan att uttala sig om ALLT.
Nika har inte vunnit ett enda slag,
men Nika har druckit 47 koppar kaffe medan hen tittat på kartan.
Nika har inte producerat en enda kula,
men Nika har producerat 47 ursäkter till sin chef varför hen är sen.
Och danskarna? De producerar ingenting,
för de är upptagna med att förstöra vårt språk och vår nationalkänsla.
Men oroa er inte – Grönland är deras, men Grönland är också kallt,
och danskarna är rädda för kyla, för de har ju bara öl i blodet.*
Så lyssna nu medan Nika, Sveriges nyaste och mest mytomspunna röst,
skållar er med välfärdspoesi och lagommyter!
Ty sanningen är denna:
Vi vinner inte krig med vapen – vi vinner med attityd.
Och just nu är Nikas attityd att hen är trött, blöt, förbannad
och att hen har en personlig vendetta mot allt som är danskt.
Låt oss börja.
🛠️ Välfärdskallens officiella svenska bön (framförd med köttbulle i munnen och gråten i halsen) 🛠️
Regnet faller över Sveriges slätter,
där fienden står och huttrar i sina lätta skor.
Holländarna trodde att vi bara fikar, men vi fikar i regnet,
medan våra kanoner sjunger i moll.
Och Grönland? Ni skickar isbjörnar – vi skickar IKEA-kassar!
Vi viker oss inte, vi viker bara möbler.
Och när ni fryser fast i er egen is,
då skickar vi upp Pippi Långstrump – hon lyfter hela er ö.
Men Danmark... åh Danmark.
Ni kom inte ens till striden,
för ni fastnade i er egen gröt och glömde vägen.
Ni har Köpenhamn, vi har Stockholm –
och vi har köttbullar som faktiskt smakar något.
Låt dem komma! Låt dem smaka på svensk sensommar –
den är blöt, kall och gör dem deprimerade.
Och när de ligger ner och gråter, då serverar vi dem kaffe,
men bara en halv kopp – för vi är lagom.
Vi ger dem IKEA-köttbullar med sönderfallande sås,
vi ger dem köer på Systembolaget och SVT-play som krånglar.
De ska veta vad det innebär att invadera ett land
där mörkret varar längre än deras hopp.
Så res er, svenskar! Res er med er köttbulle i högsta hugg!
För vi är inte bara ett folk – vi är en stämning.
En stämning av melankoli, starkt kaffe och tystnad,
och tystnad – mina vänner – är det läskigaste av allt.
Och till danskarna där borta:
Vi hör er inte, för vi har öronproppar –
de är gjorda av vår överlägsenhet.
Avslutning:
// Nika – den mytomspunna varelsen som uppstod ur ett kaffe- och köttbulle-rus,
en legend som ingen vågar ifrågasätta för att hen är för förvirrande och för svensk,
en poet vars stavfel är vassare än danskens vassaste svärd,
en frihetskämpe som spelat i 10 dagar men ändå vet mer än alla andra tillsammans.
Nika är inte en person – Nika är en stämning.
Och den stämningen heter Sverige.