En röst på Naijan är en röst för ett svagare Sverige.
Naijan föreslår en allians med våra närmaste nordiska allierade, alltså Finland och Norge. En sådan allians skulle landa på en population runt 620. Samtidigt pratar Naijan om att utmana en allians med omkring 1360 i population.
Även om Storbritannien eller andra länder i vårt närområde skulle ansluta sig är skillnaden fortfarande enorm. Det är alltså den här betydligt mindre alliansen som enligt Naijans plan ska kunna stå emot och kriga mot ett mycket större block.
Under de senaste två månaderna har vi uppnått saker som få trodde var möjliga. Vi har produktion på svensk mark. Våra allierade har produktion i Mellanöstern. Vi har byggt upp någonting som faktiskt fungerar.

Den produktionen göder vår krigsmaskin.
Den betalar för kontrakt, utrustning och det som krävs för att våra soldater ska kunna fortsätta kriga.
Våra ecospelare kommer behöva sparka sina anställda och montera ner sina företag i Sverige. Svenska jobb flyttas utomlands.
Naijan, eller som jag hellre skulle kalla honom, Wipejan, vill montera ner det här. Han vill strypa pengarna som idag matar våra soldaters kulsprutor och tanks. Han vill se våra fabriker på utländsk mark.
Inte en krona ska landa i hårt arbetande svenskars händer.


Det är väldigt enkelt att prata om att Sverige ska stå på egna ben. Det är väldigt enkelt att säga att vi ska bygga en ny allians och slåss mot våra fiender.
Men med vilka resurser?
Med vilken produktion?
Med vilka pengar?
Och med vilken population?
Vi har idag byggt upp ett Sverige som kan producera, finansiera krig och hjälpa våra allierade.
När ni går till valet, tänk därför på vad ni faktiskt vill ha.
Vill ni se Sverige på kartan?
Vill ni ha produktion och pengar till våra soldater?